Missbruksvården, föder tvång nytt tvång?

Kluvet land

Går det att tvingas till att blir frisk och hur fungerar tvångsvården i Sverige? 26-årig Anton kämpar med sitt missbruk och hans mamma berättar om vilka chanser hon önskar att sin son fick.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I Sverige dör fler personer av narkotika än i trafiken. De som drabbas är de som är mest socialt utsatta i samhället. Tvångsvård finns som ett alternativ, för att hjälpa människor ur missbruk.

– Jag tror att man lyckas väldigt bra med vissa. Men med andra kan man nog jobba väldigt hårt och väldigt länge utan att nå några större framgångar, säger Robert Grahn, docent i socialt arbete vid Umeå universitet.

Enligt Robert Grahns forskning ökar riskerna att behöva tvångsvårdas för missbruk om man tidigare blivit utsatt för tvångsåtgärder. Antingen fängelse, att ens barn blivit tvångsvårdade eller att man som ung tvångsvårdats.

– Kortfattat kan man säga att om man tidigare varit utsatt för tvångsåtgärder så ökar risken att man senare i livet behöver fler tvångsåtgärder. Tvång föder nytt tvång, sammanfattar Robert Grahn och fortsätter:

– Det känns väldigt oroväckande. De här klienterna som behöver upprepade tvångsvård för missbruk känner vi till i vårt välfärdssystem ganska tidigt. Ändå lyckas vi inte med våra insatser att bryta deras destruktiva liv.

På ett behandlingshem bor 26-åriga Anton, som egentligen heter någonting annat. Han försöker bryta med ett drygt 12 år långt missbruk, som började med cannabisrökning och sen gick över till smärtstillande läkemedel.

– Till en början var det nog mest socialt. Det var lite äldre killar i skolan som höll på och började umgås med oss. Det började på fester, ganska oskyldigt. Anledningen att jag fortsätta var nog familjesituation, press i skolan, kunna koppla bort allting, säger Anton.

Han har tvångsvårdats två gånger enligt LVM, lagen om vård av missbrukare. En lag som säger att den som utsätter sitt egna liv eller är en risk för andra, på grund av sitt missbruk, kan behöva vårdas mot sin vilja upp till ett halvår. Syftet är att motivera till fortsatt frivillig vård efteråt. Men för Anton var tiden på LVM-hemmet något som gjorde att han mådde sämre.

– Man sitter bara där, instängd med folk som inte vill vara där. Det som pratas om är narkotika och kriminalitet - svårt att ändra sitt tankesätt i en sådan miljö. Det är i princip samma miljö minus drogerna och inte ens det; för det förekommer ju droger. Folk byter och säljer. Jag var absolut inte nykter under hela tiden jag var där, säger Anton.

Antons mamma, Ulrika, är bekymrad över hur samhället vårdar människor som fastnat i ett beroende. Hon har redan begravt en av sina söner som dog i en överdos medan han bodde på ett stödboende.

– Jag tänker på honom varje dag, tio gånger om dagen minst. Vi tänder ljus på graven, går till hans grav varje eller varannan vecka, säger Ulrika.

Antons motivation att bryta med missbruket blev starkare efter att hans bror gick bort. Men vad krävs för att lyckas efter att tvångsvården är slut?

– För att lyckas med LVM så behöver du behöver fortsatt stöd efteråt också. Man kallar det ibland eftervård. Så du inte blir hänvisad till samma kretsar som tidigare - för då rasar motivationen, säger Arne Kristiansen, docent i socialt arbete vid Lunds universitet.

Han tycker inte att eftervården är jämlik i dag, eftersom det ligger på kommunerna att förse människorna med detta och kommuner kan ha stora skillnader i resurser till stöd efter tvångsvård.

– Det räcker inte att göra folk drogfria också kommer de hem och står där med en plastpåse. Det är inte schysst, säger Arne Kristiansen.

Antons mamma tror, även hon, att det är eftervården som kommer avgöra om hennes son Anton kommer lyckas hålla sig drogfri.

– Det är helt avhängigt vad socialtjänsten bestämmer sig för att han ska få för eftervård, med bostad och sysselsättning. För blir han bara hemkastad till storstaden igen, då är utgången både oviss och mörk, säger Ulrika.

Reporter Daniel Nord
[e-mail]

Producent Sofia Johansson
[e-mail]